This is England

image4

Enligt Moa var Bergakungen för bara en liten stund sedan full med små skinheads. Göteborg har, till skillnad från hennes hemstad Stockholm väldigt många original skins. De är så söta i sina stora kängor, sina crops och rutiga skjortor tycker hon.

Jag och Sambon träffar henne utanför Göteborgs stora, nya (antaglien fett onödiga) biografkomplex Bergakungen på Skånegatan. Vi ska se Shane Meadows film This is England. Den utspelar sig 1983 när Storbritannien leddes av den vedervärdiga nyliberalen Margaret Thatcher och ett Toryparti som hämningslöst strukturomvandlade landet utan en tanke på vilket elände de orsakade bland vanligt folk. 3.5 miljoner arbetare gick utan jobb när det var som värst. Hur många som begick självmord vet jag inte om det finns några siffror på. Många var hur som helst de barn som fick växa upp med båda föräldrarna hemma, utan något arbete. Vissa, som 12-årige Shaun fick sin pappa dödad i Mrs. Thatchers idiotkrig mot de avlägsna Falklandsöarna (las Malvinas) utanför Argentinas kust när landet rättmätigt gjorde anspråk på dem. Hans mamma är alltigenom välmenande men hon kan inte lära sin son hur man är man. Shaun blir mobbad av de slicka modskillarna i skolan för sina utsvängda byxor och för att han inte har någon pappa. Han tvingas slåss för sig och på fritiden driver han runt utanför den betongförort där han och mamman bor.

En dag när han är på väg hem från skolan passerar han under en viadukt där ett gäng skinheads sitter och slappar och slänger invektiv efter folk som går förbi. Skinheads är en ungdomskultur som växte fram ur modsen. De är ett rasblandat gäng med den jamaicanske invandrarkillen Milky som även han bär kängor och har rakad skalle. Efter en kort skärmytsling inser det betydligt äldre gänget att lille Shaun har dynamit i sig även om han ser ut som en slapp unge. Han mer eller mindre adopteras av gängledaren Woody och dennes flickvän Lol. Efter ett inlednade bråk med Gadget som menar att Shaun är där för att ta hans plats accepteras han fullt ut av hela skinheadfamiljen som tar honom med ut på allehanda äventyr. Gänget går bl a absurdt utstyrda ut på jakt efter ödehus att trasha, utspökade i långa rockar och peruker. Shaun börjar leva upp, hans huvud rakas och gänget skaffar honom en Ben Shermanskjorta och hängslen och han börjar intressera sig för den fyra år äldre punktjejen Smell som hänger runt i gängets utkanter och kärleken besvaras, en av de sötaste och mest oskyldiga kärlekshistorier som utspelats på film trots både tungkyssar och bröstsugning!

Men sedan vänder historien. Galningen Combo, en man i trettioårsåldern med stora problem kommer ut ur fängelset där han suttit i tre år och återvänder, föga saknad, till sitt gamla gäng och undergräver Woodys auktoritet totalt. Han tvingar dem att gå på möten med dårarna, och då menar jag dårarna, från nynazistiska National Front, börjar ställa dem mot varandra och plötsligt tvingas Shaun och resten av gänget att ta ställning - vad är viktigast: klass eller nation?

This is England är en mycket bra berättad historia. Shaun spelas ytterst trovärdigt av Thomas Turgoose. Den snälle fadersfiguren Woody av Joe Gilgun och den borderlinesyndromdrabbade Combo av Stephen Graham känd från Snatch läser jag på en annan recension. Jag tyckte väl att jag kände igen honom! Den mannen är förutom Thomas Turgoose den stora behållningen när det kommer till skådespeleri. Psykosen han spelar ut under andra halvan byggs kallt och långsamt upp och man inser att något förfärligt kommer att hända.

Filmen väcker minnen hos mig. Under nittiotalet när den senaste skinheadvågen kom var jag visserligen inte skin själv(tur, för då var i stort sett alla nazister), men jag och främst en kompis stod upp mot babyskinsen som plötsligt invaderade vår lilla stad och propsade på att vara kungar under en ledare som inte påminner om den vänlige Woody utan mer om den galne Combo. Jag känner igen gängets sammansättning med outcasts och mobboffer av de mest skilda slag och hur de värvade, först med öl och därefter med politik. Hur man fyllde de unga killarnas (och vissa tjejers) huvuden med dreams of grandure när det gällde den vite mannen istället för att lära dem att det är klassfienden som ska bekämpas ställer man arbetarkillar mot underklasskillar från flyktingförläggningar och betongförorter. Jag känner igen vänskapen i den krets av skins (original och redskins) jag senare började umgås med och kring.

Shane Meadows har själv varit skinhead och det märks tydligt. För första gången tror jag att jag hör "69" nämnas i en film om skinkultur. Det har gjorts bra filmer med skins förr, "Romper Stomper" och "American History X" t ex, men där har det uteslutande handlat om nynazistiska skins. Original skins som oftast var helt opolitiska, har i stort sett lyst med sin frånvaro och har de varit med har det varit nån stackars skådis som tvingats fimpa håret till svålen någon minut innan tagning. Skinnskallarna i This is England känns trovärdiga med sina centimeterlånga crops och tjejerna bär självklart oerhört vackra chelseas. Märkena är Ben Sherman, Lonsdale och Fred Perry och kängorna inga jävla synthar-underground eller nittiotalsvarianten Killers utan Dr. Martens.

This is England är trots den avskyvärda tid den porträtterar en trovärdig och vacker film i mångt och mycket. Fotot är trovärdigt och ibland skakigt. Ljuset är engelskt blygrått och husen fallfärdiga. Kläderna andas autencitet i minsta detalj och skolan verkar sådär skönt brittiskt förtryckande. Andra halvan av filmen tappar trots dåren Combos ankomst lite fart, men det överlever man. Soundtracket är fullt av underbar ska, rudeboyreggae och moshpitpunk.

Shane Meadows får en stark fyra av fem för This is England!

Kommentarer
Postat av: manda

tack för tipset du, men jag såg This is England när ni var på semester...And I fuckin' love it! Fixat soundtracket ännu?

2007-08-26 @ 00:45:35
URL: http://mandax.blogg.se
Postat av: Nickersson

Nej, de har inte släppt det än. I början på september!

2007-08-26 @ 10:09:07
URL: http://arbetarperspektiv.bloggtopp.com
Postat av: jch

En mycket bra film.

2009-06-27 @ 14:21:00
URL: http://musikochfotboll.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0