Djerba - all sun and bikinis, eller...?

Jag och min kära sambo har varit på vår första utlandssemester (trippen till Fredrikshamn i vintras imponerar inte egentligen...) och kom hem idag. Vi har varit en vecka på den lilla tunisiska ön Djerba (eller Jarba beroende på hur man vill stava tror jag, såg båda användas), en gammal sjörövarö! Av sju dagar var sex riktigt kalasfina med runt 35 grarder i skuggan fast med en fin havsbris som gjorde att man inte riktigt känner av värmen.

Att vara på Djerba, och främst i Zone Touristique, där de stora hotellkomplexen ligger, gör att man, med sin "Proletär"-tatuering på armen får känna sig som en gammaldags brukspatron. På Djerba är väldigt många sysselsatta i turistnäringen, fattas bara. Det finns inte så värst mycket annat att göra, det traditionella fisket lockar nog inte numera. Det är rätt billigt (även om jag aldrig klarat skivan utan min sambo) det mesta. Snorfin middag på Djerbas lyxcasino i internationell klass för två, visserligen utan mer alkohol än en 375-mm vitvinare, inhemsk, gick lös på ca 75 TDN (Tunisisk dinar) när vi fått rabatten för att ha bokat bordet via resebyrån. En dinar är ca 5.60 Kr, så då förstår ni. Buffén som hotellet Abir ställde upp för All-inclusive-babysarna men som vi andra dödliga också tilläts ta del av: 14 TDR, och den var bra även med kräsna svennemått mätt. Hotellet, som var trestjärnigt, vimlar av personal. De har till och med en piccolo dygnet runt (snubben kunde varit min far!) i en sån där liten förnedrande "Spirou- uniform" som villigt kastar sig över ens väskor. Den ena av de tre bareerna är bemannad av tre gubbar, en som bara sitter i kassan, och två som är rena bartenders. Den andra baren har varierande personal, men sällan färre än tre. Den sista baren ligger vid poolen och är väl mer en snackbar än en ölbar (jag trivdes som nykterist på Djerba; alkohol är svårt att få tag i- Även om Tunisien är ett av de mest liberala av länderna i arabvärlden är det ändå ett muslimskt land, och även om nöjeslivet och spriten flödar i centrala Tunis så behöver du inte värst långt ut på landet för att attityden mot sprit ska vara mycket hårdare) , men även den har en kock, en bartender och en kassör.

Ett "animation team", på svenska kanske "Nöjesgäng" (ja va fan, det är ju franska...) står både för barnunderhållningen (som de nog gör bra) och för (humormässigt) tveksamma shower, bl a en Fireshow som bara är underlig, inte underhållande samt en "Cabaré" som fått en överkorsad fyr som nyårsrevy uppsatt av en svensk femteklass av en välvillig recensent med två egna ungar i gänget... Animationsgänget består av fem eller sex personer. I receptionen cirkulerar kanske åtta personer dygnet runt. Städpersonalen är överlägset flest (och bäst!) med både manlig och kvinnlig personal i lagom småförnedrande cirkuspajaskläder att jobba i. Hotellet har även vaktmästare, trädgårdsmästare och annan groundskeeping-personal. Just fan ja! Jag höll på att glömma "Security-killen" på hotellets privata strand som ägnar 40% av tiden åt att köra bort jobbiga försäljare och strandraggare och 60% åt att göra strandraggarnas jobb åt dem. Omtänksam kille! Det sitter även tre stycken Securityfolk i hotellets insläpp och öppnar bommen för bilar och visslar åt kvinnliga turister. De jobbar åttatimmarsskift tror jag.

Allt bra. Nu kommer bara kruxet (och det här är ju ingen jävla reseblogg heller). Officiell statistik ger vid handen att Tunisiens arbetslöshet ligger någonstans runt 20% enligt vår Apollo-guide Charlotte.
Och enligt henne är det en klart förskönad siffra som snarast speglar Tunis och inte outbacken som till exempel Djerba då. Där ligger siffran snarare runt 30%. Då ska ni betänka att Djerba har ca 110000 invånare.
De flesta arbetar som sagt i turistnäringen på något sätt. Vårt hotell var inte ett av de större och ändå har man råd med så oerhört stor personal? Var kommer haken in?

Haken heter självklart låga löner! Vår duktige rumsstädare som gav oss så makalöst bra service att jag skämdes som själv varande servicearbetare, berättar att han tjänar runt 300 TDR i månaden i fast lön. Det räcker inte ens på Djerba. Inte till någonting alls. Han är helt beroende av drickspengar, något vi ger rikligt av till alla arbetare vi möter. Det gör livet drägligare för de flesta, men det är ju alltså helt klart så att de, våra kamrater, står med mössan i handen! Vår städare som inte ville berätta vad han hette är student på deltid och hade det såklart ännu svårare att få det att gå ihop också tidsmässigt. Och då tror jag ändå att han fick rätt bra med dricks även om vårt rum alltid var servat före alla andra... Det finns de som knappt får en millim (Valutans "öre") i dricks pga att de inte kommer i kontakt med så mycket turister, lastbilschafförer till exempel.

Det är så här de nya jobben ska skapas i Fredrik Reinfeldts och borgarnas värld. Åter ska vi tvingas stå med mössan i handen också i det Sverige som en gång var världsberömt för frånvaron av låglönearbetare OCH en rimlig standard för alla. Lägg därtill en progressiv politik som inte nöjde sig därmed utan strävade vidare mot socialismen... Men så kom något ljushuvud på att Sveriges ekonomi måste räddas (de som försvara Pinochets maktövertagande i Chile är alltid villiga att bortse från 3000 döda, försvunna och torterade av den anledningen). De som tjänar mycket pengar ville helt enkelt inte längre vara med och betala för det här. De miljoner de ändå tjänade efter skatt var inte nog. Därför tillät det gamla skräckhögerkabinettet Fredrik Reinfeldt med sina cockerspanielögon och sitt påsnedlagda huvud att komma fram och prata om vad som var "rimligt".

Nu menar de att det är rimligt att våra fackföreningar ska krossas så att arbetare kan ställas mot arbetare igen. Jag undrar när vi får se den första hisspojken i landet? Skoputsaren på stationen? Tuggummiförsäljaren som säljer från en bricka på magen utanför ett idrottsevenemang? För det är sådana jobb som de nya jobben är, kamrater!

Djerba har i alla fall 344 soldagar varje år, så turismen är i alla fall en hyggligt säker inkomstkälla för kamraterna där. Vad fan ska vi ta oss till?

Liten bloggarkuriosa: Vi åkte med ett tunisiskt flygbolag som på hemvägen först åkte till Stockholm och släppte av de nollåttor som vi tillbringat veckan med för att ta ombord nya, flög till Göteborg för att kasta av oss och ta in nya göteborgare). När "våra" nollåttor gick av upptäckte jag att en av de nya som gick på var ingen mindre än Annica Tiger, vänsterbloggaren som hållit på längre än dom flesta och är bättre än det mesta! Kul!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0